träffa släkten

Hej, finns det någon mer än jag som får ångest över att träffa släkten? eller gå på restaurang?

ska träffa släkten snart och jag känner att jag verkligen inte vill gå, Jag hatar verkligen släktträffar. alla mina kusiner är mycket framgångsrika, med mycket talanger ect. Jag pratar aldrig med dem, så jag känner mig bara dålig när jag är hos dem. Jag duger inte tänker jag, de tycker jag är skit tråkig och konstig osv.

i Agusti ska mina föräldrar gifta sig, Jag tror det kommer bli den värsta dagen, vi ska gå på restaurang med 30 pers. och varje gång jag går på restaurang får jag ångest till 100 innan jag har beställt mat och ibland efteråt om jag anser att jag har skämt ut mig.
Jag har varit nervös i flera månader. Jag vill inte att de ska gifta sig.

vilka är era värsta ångest stunder och hur hanterar ni dem?

Redigerat 2020-12-22 00:13 av Lia

[Emma--]

2013-05-25 18:45

För det första så duger du precis som du är :) det spelar ingen roll att dom andra är framgångsrika m.m för det har inget med värde att göra. :)

Jag har också jobbigt i såna tillfällen, men det kan vara viktigt att utmana sig. Det är väl så jag försöker motivera mig.
Undviker jag blir det kortsiktigt bättre, men långsiktigt blir det bara värre.
Det som verkligen gör det lättare är när jag vet att jag kan sitta bredvid nån jag känner mig bekväm med.

[jadestone]

2013-05-27 04:34

Håller med # 1 här du duger precis som du är.

Sitter själv i samma situation som du just nu. En kompis ska ha 40 års fest om två veckor, det kommer ca 100 pers och jag känner tre st. Jag har funderat och funderat hur jag ska trassla mej ur detta. Jag vet ju att min vän blir besviken om jag inte kommer men vara på samma ställe med så mycket folk få mej att få panik bara på tanken.

tyvärr har jag inte så många goda råd att ge när det gäller det här.

Styrkekramar till dej.

Intehärutandär

2013-05-27 20:27

Jag var på en god väns bröllop i somras. Det var ca 60 gäster och jag gjorde bröllopstårtorna. Hon är dock så snäll (& dessutom psykolog) att hon frågade vad jag tyckte med bordsplaceringen. Jag valde att ha någon jag kände nära - eller någon som kunde babbla mer än mig.

Fick båda. En barndomsvän satt snett framför mig och en okänd ung kille mitt emot som pratade på - och höll konversationen gående. Och brudparet nära (satt bredvid svärisarna).

Det enda jobbiga var faktiskt uppmärksamheten för tårtorna. Jag är konditor, så jag borde vara van - men jag tycker det är jobbigt med komplimanger och vill helst sjunka genom jorden då.

Det bästa är om den som bjuder in vet vad det handlar om och kan underlätta - eller ta hänsyn till att man smiter undan.