Jag har gått på KBT. Första gången var för 15 år sedan, då jag fick min SF-diagnos.

KBT går ut på att bemöta sina rädslor. Jag hade bussfobi. Och det gick ut på att först prata om det. Varför, vad tror jag kommer hända osv. 

Sedan gick vi så jag såg en busshållsplats jag och psykologen tänkt ta senare. Och så närmare och närmare för varje gång. Så stod vi där och kollade på bussen då den åkte. För att kliva på och åka en hållplats, två hållplatser, sitta på olika platser osv. Och så fick jag gradera panik-känslan varje gång. 

Allt sker på den tid man behöver. Jag kan inte säga att jag är 100 % botad, men jag kan ta bussen om jag absolut måste. (Har inget körkort) Om det är snöstorm och vi måste handla, måste till lasarettet 3 mil bort osv. Jag har också provat att gå där det är mycket folk (torg, storköp m.m.)

På samma sätt som en med spindel eller ormfobi får klappa djuret i sista steget.

Så Du kan vara lugn, din psykolog ska lyssna på dig - men Du måste också ge det ett ärligt försök, för att Du ska kunna leva ett hyfsat obehindrat liv.

Tack så mycket för ditt svar! Alltså, vilken frustration man känner, jag vill ju bara bli fri från alla tankar nununu. Men jag får väl ha tålamodet o inse att det inte kommer gå så fort. Så många grejer jag skulle behöva bemöta, gör mig panikslagen bara jag tänker på det. Det känns som det är svårt att bota när man haft det hela livet.. Men får hoppas :)